En vandring vid omlastningscentralen

Sågkubb, massaved, bränsle, sågtimmer - men mest massaved.

Timmerbilarna lägger till vid omlastningscentralen. 

Timmerbilarna ligger på rad som lastfartyg vid inloppet till Göteborg.

Timmerbilarna lossar lasten, en last som slutat producera vårt syre. 

Timmerbilarna angör och avgår, Bergslagens skogar tystnar.

Timmertågen lastas och avgår mot massafabriken.

Det som en gång var en skog stämplas och klassificeras.

Sågkubb, massaved, bränsle, sågtimmer – men mest massaved.

Var finns hållbarheten i kilometerlånga virkestravar.

Som en smal gränd genom den fallna skogen.
Här börjar Lindesbergs kommun.
Björk.
Virkestravar som väntar på att lastas upp på järnvägsvagnar.
Timmer, timmer och åter timmer.
Kvar blir flis och stickor.
En kvarglömd handske
Staplarna växer.
Någon slags natur försöker utmana enfalden.
Mer makadam, utrymme för expansion.
Så förvaltas vår gemensamma skog.

Om bildserien och fotografen

Naturälskare och skogsindustrin slåss om skogen. De slåss om att äga definitionen, de slåss om att klimatnyttan, de slåss om dess värde. Naturälskaren slåss osjälviskt för något större, skogsindustrin slåss för profiten.

Skogsindustrins ansikte finns att se några hundra meter från mitt hem där skogen lossas och lastas. Skogsindustrins ansikte är hygget jag ser på varje promenad.

Bilderna är fotograferade i Storå i Bergslagen.