Nyhetsbrev
35 min read

202053

53 bilder och 53 tankar från 2020. En bild och en tanke för varje vecka. Ett år i bilder. 20-talets första trevande år som 53 exponeringar.

En fotografisk resa både utåt och inåt. Ett märkligt år med alla sina inställda planer.

01/53


Årets första vecka! Blir det plommonträdets sista vinter?

02/53


Hela världen finns utanför mitt toafönster.
Jag låser dörren och dass-surfar vidare.

03/53


Mitt emellan allt. En paus för att begrunda några löv. Detaljerna är det som formar oss.

04/53


En gång en arbetsplats, nu ekar lokalerna tomma. Bruket grundlades 1905, firade hundra år 2005, och 2008 lades verksamheten ner.

05/53


Den ensamma resenären är jag. Mitt liv utspelar sig på och
mellan perronger. Det är svårt att längta hem när allt skenar som ett tåg utan bromsar.

06/53


Slussenbygget. En bro i guld. Vad bryr sig svanarna om det.

07/53


Morgon gryr över public service. 95 år i allmängetens tjänst. Hotad från brunhögerns bunker.

08/53


Sommarminnen i en vissen växt. Vill jag ha vinter eller odlingsbar mark.

09/53


Snödropparna kom före snön detta märkliga år.

10/53


Utveckling bortom mänsklig kontroll.
Jag vattnar, den växer.
Organisk perfektion i varje detalj.
Vi är vansinne – överflödiga.
Älskad vare den som sätter sig.

11/53


Över en natt tog de över stan
Nu ligger sparkcyklarna i drivor
På tröskeln till en pandemi
Rusning vid centralstationen
Kapitalismen ska räddas till varje pris

12/53


Coronakris. I skogen allt lugnt. Våren kom precis som vanligt.
Men nog var den lite tidig i år.

13/53


Fjällsemester innan fjällvärlden stängde. Ekonomisk kris, utslagna småföretag, utslaget småfolk. I glesbygden krossas mer än drömmar när byns sista mötesplats tvingas stänga i spåren av Coronakrisen.

14/53


Trädgårdsröj i blåsippsmark
Nya utsikter och samma insikter
Kroppsarbetets belönande muskelvärk
Kontorstolsmänniskans passiva arbete
Försenad förkultivering
Sociala mediers alla lyckade odlare
Världen rämnar för ett virus
Den ofrivilliga omställningen
Kapitalismen utmanas på allvar
Den starka staten vecklar ut sin blomma

15/53


Vårrusiga nässelfjärilar tumlar runt i en vådlig flyguppvisning
Tussilagon, vårens pionjär, skiner ikapp med solen
Rekordlågt bensinpris men ingenstans att åka
Påsken knackar på med inställda planer

16/53


Mönstren i apelns sår, en minnesbank
Minnen av sommar, höst, vinter, vår
Minnen av storm och fruktsäsong

17/53


Maskarna är mina vänner, utan dem inget paradis
De ringlar runt gör nytta, de ger och ger
Jag vänder mina tuvor, jag tar och tar
Tack älskade mask och nyttogörare, och förlåt

18/53


Första maj på internet
Kände du skalvet i marken
Hjältarna vände sig i sina gravar
Ryggskott hindrade trädgårdsarbete
Kontorsslaven pallar inte gräva sin jord
Äntligen kom aprilvädret
Corona krossade inte motståndet
Det gjorde sossarna för länge sedan
Men musikkåren spelade tappert för våren

19/53


Odla jorden – odla ditt motstånd
Potatis är politik, ta tillbaka potatisen
Tomater är politik, ta tillbaka tomaterna
Morötter är politk, ta tillbaka morötterna
Gör motstånd – odla jorden med kärlek

20/53


Varje nysning, varje harkling, varje tungt andetag och den täppta näsan. Corona eller inte Corona. Tid för hypokondri. Social distansering, ingen större skillnad från vardagslivet. Jag promenerar i byn och är glad att ha jobbet kvar. Hyreshusen väntar på framtiden, turerna på spåret har glesnat, varje andetag är det första i resten av mitt liv.

21/53


Himlen är befriande fri från flygplan.
Vi förnimmer minskade utsläpp.
Det fanns hopp i spåren av Corona.
Charterindustrin vädrar morgonluft.
Sibiriens tundra smälter och läcker ut metan.
Människan fortsätter sin regression.

22/53


En Volvo Amazon susar förbi mitt i sin egen framtid.
Jag går mina morgonpromenader under ett möte på skype.
Min väg kantas av blommande äppleträd.
Människor stretar på: han i kassan på Tempo och hon hemtjänsten.
Vi är alla öar i ett hav av drömmar.
Vi älskar det förutsägbara, ingen kunde förutspå pandemin.
Amazonen försvinner där grusvägen kröker för den gamla byskolan, kunskapens kraft.
Juni står för dörren, och jag behöver ta en dusch.

23/53


Världen öppnar igen
Inrikesresor går bra
Sverige är en farsot
Ingen vill åka hit
Ingen vill ha oss
Hemestertipsen haglar
Det blev sommar i år igen

24/53


Det gror i landet: jag vattnar – solen gassar.
Barfota som Ernst Kirchsteiger drar jag fram.
Oregano, lök, potatis, bönor, majs, ärtor och persilja.
Trädgårdstäppa i egna hems-anda.
Tomater, Zucchini, aubergine, dill och morötter.
Egen härd är guld värd .
Jordgubbar, vinbär, hallon, vitlök och kål.
Palmes mördare är avslöjad.

25/53


Midsommar. Högsommar. Grillos.
Semestertider. Vädernyheter. Pollenchock. Gräsklipparsorl. Semestertider. Namnsdagsvecka. Coronautbrott i Malmberget. 

26/53


Ur asfaltens sprickor spirar livet.

27/53


Människans tid på jorden.
Stål och kol. Exploatering och produktionsmaximering.
Ett träd blir papper. Ett papper brinner upp. Texten försvinner.

En lövskogsdunge klyvs av en transportgång.

28/53


Ett år har lagts på högen av år
Nu börjar mitt trettioåttonde
Tabberas på ett landsortskafé

29/53


Den gråa nosens charm

30/53


Reaår, varje år, reasår.
Sommarrea, kom och köp.
Det är inte lätt att göra rätt.
#nonshoppinggeneration

31/53


Som kålhuvudet sluter sig, sluter sig världen
Nationalismens fula tryne breder ut sig
Mina odlingar växer i denna oroliga tid
Kålhuvudet är ett organiskt underverk
Världen behöver fler underverk

32/53


Den sista skälvande semesterveckan
Hallonsnåren viker sig för fruktens tyngd
Augustimornar efter nattkyla, skördetid
Det meningslösa våldet tog en tolvårings liv
Världen laddar om för en ny Coronavåg
Hemestern har fyllt min frys med fikabröd

33/53


Trädkronornas absoluta stillhet mellan vindarnas andetag
Moln på vift, små tussar och stora fusioner, solens och molnens eviga kamp
Det ensamma trädet vid stranden har sett vågornas alla nycker
Prästkragens öde är att vissna ner och dö, men först blommar den en sommar
Solrosens strävsamma liv blir glädje för hungriga småfåglar
Livets mening är att fylla sin outlookkalender med möten

34/53


En kvart på en bänk mitt i Örebro.
Ett tvärsnitt av Sverige passerar förbi.
Korta, tjocka, långa, smala, raska och slöa.
Pursvenskar och nysvenskar – gamla och unga.
Kristna och muslimer – ateister och buddister.
Satanister och judar – hinduister och spiritualister.
Mitt i pandemin lever människor så gott det går.
Ensamma flanörer och målinriktade shoppare.
Gäng och familjer – ensamvargar och sökare.
Män och kvinnor – hundar och kajor.
Alla upptagna av livet, vissa av sin telefon.

35/53


Det är hemskt vad rädda vi blivit för att leva
Det är hemskt vad rädda vi blivit för framtiden
Det är hemskt vad rädda vi blivit för förändring
Det är hemskt vad vi klagar nu för tiden
Det är hemskt vad reaktionära vi blivit
Det är hemskt vad mycket ångest det krävs för att leva

36/53


Ett invasivt gullris från Kanada
Måndag morgon och höstens första frost
Mineraljakten ska intensifieras inom EU
Nu debuterar jag som fotoboksförfattare
Fru Gårman har kommit till byn
Ett hållbart samhälle byggs inte på gamla trötta idéer

37/53


Jag kränger min bok, kränger och kränger
Gör jag upp med naturfotografen nu
I Belarus blir livet svårare för var dag
I Tyskland vårdas den ryska oppositionen
Knugen har öppnat riksdagen

Pandemi måste vara årets ord

38/53


På huk i blåbärssnåret med utsikt över en Bergslagstjärn. Jag tänker att träden inte är skogen, de är en del av skogen.
Den som tror att skogen finns för att tjäna människan är inget annat än en egoist.

39/53


Jag nöter mina sulor, kilometer efter kilometer.

Jag går samma gator, dag ut och dag in. Jag vandrar mig hemmablind här i byn som ligger mitt emellan två nedlagda gruvor. Kanske att jag vandrar mig in i gemenskapen. Vi hälsar iallafall, det är så man gör på en liten ort. 

Miljarder hit, miljarder dit, för få miljarder till
omställning. Allt ska räddas och allt ska återgå. Preemraff är mer än en symbol. Klimatkrisen går inte över, den är ingen tillfällig idé, den är existentiell. 

Mörka tankar följer mig på mina promenader. 

40/53


Mil på mil. Rovfåglar i vägrenen.
Tung trafik. På resa igen.
Verkligen inte äntligen.
Ett möte på ett slott.
Post-pandemin, återgången, ångesten.

41/53


Klassamhället som ska botas med tabletter
Drömmar förpassas till trisslotter
Politik har degraderats till identitet
Vi tvingas navigera på bruna vatten
Ryms arbetarna fortfarande i socialismen
Bruna blinkningar i reda cash, tiotusen till alla
SM i skuggbudget pågår i medierna
Regnet faller som vanligt i Borås

42/53


Nog stod världen still en minut
när Jakob Hellmans nya singel kom ut

Nog stod världen still en minut
när vi insåg att kärlek aldrig tar slut

Nog stod världen still en minut
när jaktens första livslåga brann ut

Nog stod världen still en minut
när jag insåg att jag är radikalare nu än förut

43/53


Med den första snön kom sidensvansarna,
ett snöfall som övergick i regn.

Alla våra krossade drömmar bildar en bank
av erfarenheter.

Vanliga människor har ingen plats i ett
samhälle som stöps uppifrån.

Prenumerera på mitt nyhetsbrev
Bakom kameran, nyheter och erbjudanden. Max ett brev per månad.